Djuren på gården
Afrikanska dvärggetter
Mirabell är minstingen som kanske inte alltid bringar lugn och ro där hon går men hon kommer definitivt att lämna dig med ett leende på läpparna och en värme i hjärtat!
Eira är mycket kelig och gosig get. Hon verkligen älskar när man klappar henne framför öronen!
Förhoppningsvis så kommer hon snart att få en eller två killingar inom kort..
Merida är Mirabells mamma och hon gör ett underbart jobb.
Hon är lugn, tålmodig och av de tre så är hon mest reserverad. Ibland kommer hon fram och frågar om man har något gott och har man tur så låter hon en klappa lite försiktigt på sidan.
Surialpackor
Akiko är mamma till Britta, något lugnare och lite mer avvaktande.
Hon kan komma fram och säga hej, gärna för en godsak eller två.
Britta är lite mer social och tycker ibland om att bli struken försiktigt på halsen. Hon är väldigt matglad och lättövertalad när hon får något på köpet.
Ankorna och hönsen
Det är en salig blandning av höns och ankor här på gården.
Tuppen Anci och hönsen Vigga, Jotun och Siv är Brahmor med fjäderbeklädda fötter. Praktiskt om man inte vill frysa om tårna, väldigt lerigt på våren och hösten..
Hrafn, en kolsvart liten boll, är av rasen Blue Wyandotte och är väldigt vacker att titta på men man kan bli dömd av henne tillbaka om man stirrar för länge.
Sedan har vi ankorna. Östen leder truppen och han är en pekinganka, precis som Silke. Så har vi Myrtle som är en löpanka och lilla Ingrid som är en Svensk Gul anka.
De hälsar er väldigt gärna välkomna och de som vågar får mata dem med lite godsaker.
Den lite udda trion med ankan Ingrid, hönan Siv och tuppen Anci har vuxit upp inne i huset och är väldigt tama om de har lust med det.
Minishetlandsponnys
I november så kommer Trolla och Snäcka att flytta hit, så tills dess finns inga bilder på dem. De har inte flyttat så långt, bara någon mil, men vi hoppas de kommer snart!
Miniatyråsnor
I december så kommer Swen och Sid att flytta hit, hela vägen från Frankrike. Tills dess finns inga bilder på dem men vi längtar till de är här!
Personal
Så har vi ju Elin, det är alltså jag, som driver denna verksamhet.
Jag vet det mesta om utmattningssyndrom då jag 2017 gick omkull med min häst.
Det lämnade mig med en hjärntrötthet som har satt spår i mitt arbete, personliga liv och mitt mående, varje dag sedan dess.
Jag förstår hur det är att vara trött, att inte orka med varken ljud, ljus eller ens sig själv. Att behöva kämpa varje dag för att orka med ens det minsta.
Därför vill jag säga till er som kollar på den här sidan att jag vet vissa saker som andra inte vet. Jag vet inte allt om er eller vad ni har gått igenom men jag förstår hur det är att vara trött på allt och alla och att man behöver en stund i stillhet.
Jag ville öppna den här platsen för att djur ger en tillåtelse att vara den man orkar vara för stunden. Man behöver inte vara stark, man behöver inte vara någonting om man inte vill.
Det enda ni behöver göra är att lyssna på mig i fem, tio minuter när ni kommer och sedan får ni bestämma själva vad ni vill ha av mig.
Jag kan lyssna eller jag kan prata men jag kan också vara någon annanstans och lämna er helt själva – det är upp till er.
Mitt lyckokast i livet är mina djur och jag vill dela det med er som behöver det men kanske inte har samma förutsättningar som jag har här ute på landet.
Övriga invånare på gården
Mina två stora hästar är inte en del av verksamheten men de bor såklart på gården och förtjänar därför en presentation.
De kan åtnjutas på avstånd när man besöker Landa på Landet!
Räkan är min ögonsten som jag har haft sedan han var fem, han är nu 18år och börjar bli en äldre herre.
Han är en pensionerad galoppör och tillsammans har vi tävlat väldigt mycket hoppning.
Skador och sjukdomar har satt stopp för tävlandet men vi njuter av varje ridtur som vi fortfarande får tillsammans!
Nalle har bott hos mig sedan han var ett år, så han är inriden och uppfostrad av mig.
Precis som med all uppfostran så får man ta hänsyn till deras egen personlighet och Nalle är väldigt stor, väldigt snäll men också en riktig buffel ibland.
Han har dock ett hjärta av guld och man kan inte vara arg på honom längre än några sekunder!
Vakthunden på gården ska väl såklart också få en presentation!
Hennes namn är Tova och hon är en Bernersennen.
Det här är ingen hund som vem som helst går fram och gosar med och hon kan låta väldigt mycket när man parkerar bilden men hon är faktiskt otroligt snäll.
Hon tar sitt jobb på största allvar och det är att skydda gården mot inkräktare, vilket ni tolkas som när ni som nya människor dyker upp på hennes mark.
Tova är instängd på gården så hundrädda personer behöver inte vara oroliga, hon stannar vid huset och är inte med i hagen med de andra djuren!
Fast visst är hon vacker att beundra på avstånd?